Hur som helst, Ida och jag har känt varandra sedan vi var 11 år, alltså i 7 år. Låter helt galet i mina öron, men så är det. Hon berättade lite om vår vänskap, hur vi träffades, hur många vändor bråk vi hunnit med men också att saker och ting alltid löst sig. En sak hon tog upp var att vårt bråk i början av nian avbröts då vår klasskompis omkom i en trakfikolycka, "vi var behövde hålla samman då för att orka" sa hon. Då brast jag ut i gråt. Underläppen darrade, tårarna föll som ett vattenfall och jag kände genast en förvarning om huvudvärk. Tusen tankar slog mig under bara en sekund. Dels var det sorgen efter den bortgångne klasskompisen, jag har inte tänkt på det nu det senaste, så alla känslor sköljde plötsligt över mig. En annan tanke var hur jag och Ida bråkat om så oviktiga saker medan viktigare saker faktiskt hände, viktiga och hemska saker. Vi behövde varandra och sa några ord till varandra, vilket bara det var framsteg. Jag måste erkänna att jag och min envisa långsiktlighet gjorde att det tog rätt lång tid att förlåta och reda ut allt helt och hållet. Och hur kunde jag ha mage att reta mig på en sån banal sak när min klasskompis omkommit i en olycka?! Jag blir så förbannad på mig själv. 15 år och dum som många skulle sagt, men jag såg mig själv som en klok 15åring men nu i efterhand tvekar jag starkt på det.

 

Det jag vill komma till, vi retar oss på saker som är så små och meningslösa när stora saker som död kan drabba oss. Tänk om det varit Ida som suttit på mopeden och krockat med bilen den där soliga dagen, vad hade jag gjort då? Jag hade knappast fortsatt reta mig på henne, den irritationen hade nog försvunnit på en tiondels sekund. Jag hade förmodligen ångrat att jag och Ida slösade så mycket tid på småsaker när vi kunde skaffat oss fina minnen istället. Nu var det inte Ida som satt på mopeden, oavsett vem det varit så hade den personen varit värd så mycket mer än att avsluta sitt liv som 15åring. Ida och jag har idag tagit igen den missade "fjortistiden", vilket jag är väldigt glad över. Men hörrni, allihopa, 15åringar som 18åringar, slösa inte bort dyrbar tid på meningslösa saker. Lös skiten.