Denna söndag, förlåt måndag, slog något extremt logisk mig som en uppenbarelse. Det där med att ge något litet, men som kan bli till något stort. Det finns saker som är så löjligt små som gör mig glad, t.ex. en enkel kommentar "oh, vad fin du är idag" eller en enkel gillning på en bild på instagram. Varför kallar jag dem då enkla? Jo, för att de är just enkla. En mening och ett dubbelklick med tummen är vad de är. Man ska inte kasta iväg dem liksom snöflingorna just nu bara faller ned, men man ska inte spara på dem heller (som snöguden gjorde förra vintern...). Man ska mena det och man ska notera hur personen man just uppmärksammat blir glad, för då betyder plötsligt den enkla gärningen något för en själv med. Som man brukar säga, det är gratis med komplimanger, och uttjatat som det är så stämmer det. Man, i alla fall jag, fokuserar alldeles för mycket på dåliga saker och hamnar ofta på dåliga tankar, ger jag istället ifrån mig positiv energi får jag säkerligen detta tillbaka, och mina dåliga tankar blåser förhoppningsvis bort.