Idag vill jag prata om hur dåliga folk, eller framförallt jag, är på att ta vara på det vi har och glädjas åt det. Man är så uppe i sitt eget liv och att allt ska bli som man vill hela tiden. När saker väl blir som man vill så hittar man nya saker man vill, man blir aldrig nöjd förrän man uppnått perfektion. Ibland kanske man får stanna upp från allt man vill ha och tänka "vad har jag då?". Kanske kommer man då på tusen saker man har, som någon annan kanske inte har. Eller så känner man helt enkelt en bra känsla som plötsligt kommer upp i kroppen, och då vet man att man har mycket av det som behövs i livet. Jag är väldigt dålig på att påminna mig själv om hur bra människor jag har runtomkring mig. Många av dem har ju alltid funnits där, så det är väl inget konstigt med det? Har inte alla en sån omgivning? Inte? Det trodde jag... Jag är också BÄST I VÄRLDEN på att vilja ha allt allt allt. Kläder, ny mobil, världens bästa kamera, fikapengar som aldrig tar slut osv... Känner ni igen er? Precis. Behoven tar aldrig slut och det kan man nog inte komma ifrån helt. MEN, vi kanske ska börja tänka på behoven som är fyllda, de som gör att vi faktiskt trallar vidare i livet dag efter dag efter dag.