Har ni någon gång läst er dagbok från t.ex. 5an? Det har jag, många gånger. Då 'älskade' jag en kille jag varit ihop med i en vecka, avskydde en kompis för att hon köpt en likadan tröja som jag och hade raseriutbrott (hoppas att det berodde på tonåren) på mina föräldrar minst 3 ggr i veckan. Av detta kan man konstatera att det är tur att saker och ting har ändrat sig, men ändå inte. Jag blev vuxen så himla fort, det känns ju som om det nyss var första dagen i sjuan. Vad hände däremellan? Jo, en hel del. Många av oss har nog blivit mer självsäkra, känner sig själva bättre, har hittat vännerna man trivs med, har gjort dumma saker som de ångrar, gjort roliga saker som de skrattar åt än idag, haft en fin stund med en kille/tjej som de (förhoppningsvis) minns tillbaka på med ett leende osv.. Man kan tycka att åren sprungit förbi, men det är BARA för att man haft så jäkla mycket att ta hand om under den tiden. Bra som dåliga saker. Tänk tillbaka och försök minnas personen och saker som hänt sedan t.ex sjuan. Det bara ploppar upp mer och mer, eller hur? Tonåren är en dramatisk ålder där vi och vår omgivning ändras. Det dumma som jag gjorde var att göra allt 10 gånger mer dramatiskt än vad det redan var. Jag är än idag lite dramatisk av mig, men på en jämn nivå. Det ska ju hända saker, helst oväntade saker. Man måste röra om lite i grytan så att man inte fastnar i vanor, DÅ springer inte åren förbi.

 

Jag är glad över att saker utvecklas till det dem är idag, men de hade aldrig gjort det om jag inte hade genomgått all skit och alla förändringar. Om jag inte gjort det hade jag fortfarande 'älskat' en ny kille varje vecka, varit arg på kompisen för småsaker och haft onödiga tjaffs med mina föräldrar. Tack för att du finns, utvecklingen.