Söndagstanken fick bli en måndagstanke och jag beklagar detta. Orkade verkligen inte tag i någonting igår. Hör av mig senare ikväll för nu ska jag skjutsa min brorsa till hockeyträningen.

 

Vänner då och nu. Man passar varandra i en viss tid, sen växer man ifrån varandra. Trots att det är en stor skillnad på när jag var 14 och 18. 4 år, kanske de viktigaste åren i mitt liv. Jag lärde mig vem jag kunde lita på och tvärt om. Jag tror jag behövde gå igenom alla de där tjugotals vännerna för att tillslut stå vid de perfekta. Det gör jag. Ingen är den andra lik och jag är inte lik någon av dem heller. Alla gillar inte varandra, men jag gillar dem. Alla har sina brister, men det matchar deras fördelar.