På senare tid har jag insett att mina vänner spelar en otroligt stor roll i mitt liv. Det kanske blir så när man inte haft pojkvän på ett tag, haha. Hur som helst... Jag har många vänner som jag skulle göra allt för, tyvärr hjälper det inte alltid. Just nu har jag 2-3 vänner som mår riktigt piss rent ut sagt. Det enda jag kan göra är att lyssna och stötta. Det räcker inte för mig, deras problem löser sig inte bara för att jag bryr mig. Jag håller på att bli galen, jag tycker så frukstansvärt synd om dem. Livet är orättvist, men det är lätt att säga. Sanningen är den att de förtjänar så mycket mer än dessa ständigt återkommande problem. Det är kloka vänner som aldrig satt sig själva i problemen utan drabbas själva. Det spelar heller ingen roll att jag visar empati med detta inlägget, men jag vill få ur min ilska över att jag hade kunnat ta en tiondel av deras skit utan att må särskilt dåligt, problemlös som jag för tillfället är, men det går tyvärr inte. Usch, fan.