Sanningen är att det inte funnits ork, tiden då jag haft ork har jag fyllt med annat och helt enkelt prioriterat. Jag har funderat över mig själv, min omgivning och hela min livssituation. Tro mig, det skrämmer mig inte att jag ska ta studenten. Jag är en sån där tråkig människa som tvingar mig själv att inse att saker och ting måste ha sitt slut, liksom de har en början. Visst känns det förjävligt att de som fyllt min vardag med skratt som irritation inte kommer finnas kring mig i höst, men vill man kan man behålla dem och om inte annat kan man passa på att släppa in nya människor i sitt liv. Jag har även funderat på lite hur jag vill framstå som person, och framförallt om jag faktiskt framför som den jag egentligen är. Väck aldrig den frågan i ert huvud för den har inget svar, jag kunde ju inte ge mig in i folks huvuden för att lista ut hur de såg på mig. Vissa saker mår man trots allt bäst av att inte veta om. Jag kom tillslut på att den uttjatade, tråkiga men ändå sanna meningen "att vara dig själv fungerar alltid i längden" stämmer in bra. Någonstans lättade en sten i mitt hjärta, det kändes enklare. Det är ju trots allt lättare att vara den man är än någon annan, den man är är man ju redan.