Har ni någon gång stannat mitt i ett moment och känt att "fan, vad bra livet är just nu"? Man bara stannar upp som i en film, ler sådär fånigt för sig själv och vill spara ner känslan under "ren lycka". Jag sitter i ett sånt lyckorus just nu med spralliga fingrar som bokstavligt talat springer över tangenterna. Problemet är att jag är så fruktansvärt dålig på att ta vara på den här känslan och försöka känna efter varför jag känner så här och hur jag ska kunna återfå känslan när jag verkligen behöver den. (Med andra ord istället för att känna att livet suger, vara arg på mig själv och käka upp en hel kartong med glass). Men egentligen, dessa känslor är väl bara sådana som kommer utan att man egentligen bett om dem? Man kanske inte ska känna exakt varför allt plötsligt blir så bra, det bara är det och om man funderar för mycket kanske den hinner försvinna. De roligaste dagarna är trots allt de där då man är full av energi, vill krama om alla i ens närhet och skicka gulliga sms till halva kontaktlistan. Men vad vore de dagarna om de inte bara kom då och då? Nej, just det, ingenting. Imorgon kanske är en rutten dag - men även de värsta dagarna innehåller ljusglimtar. Det är faktiskt sant. Det finns alltid något, annars är man nog världens mest bittra människa. Så, gör inte som mig och känn efter, analysera eller försök sätta ord på det. Bara njut och ta vara på det!