Dagens söndagstanke inspireras av en önskan från er - mycket tacksamt från min sida. Förslaget var trygghet och jag tyckte det var ett väldigt bra förslag. Jag funderade länge på vad jag skulle skriva och ta upp, och tror jag hittade rätt tillslut bland tankarna.

 

Jag tänkte ta upp lite vad trygghet är för mig i hopp om att fler kanske känner igen sig. Förr om åren har jag tänkt att trygghet enbart är att människor omkring mig som älskar än. Att det är trygghet att känna sig älskad och att veta att man har stöd om det skulle behövas. Detta är en slags trygghet men faktiskt inte den som får mig att känna mig mest trygg. Jag tar mina vänner och familj för givet, men jag finner ändå den största tryggheten i mig själv. När jag kan berömma mig själv, känner mig stolt över mig själv och tycker att jag faktiskt är jäkligt bra - då är jag trygg. De dagar jag är arg på mig själv för något eller om någon tryckt ner mig, då är jag mest vilsen och helt i obalans. När jag, personen som umgås med mig själv dygnet runt, tycker att jag faktiskt är riktigt grym - då är jag trygg. En dag insåg jag att jag måste på något vis tycka om mig själv vare sig jag vill eller inte, annars blir ju hela livet en katastrof. Efter den dagen så hittade jag fler och fler bra egenskaper jag hade, som för mig varit helt osynliga innan. Jag tog åt mig mer av vad folk sa, positivt som negativt. Vände om det på ett bra sätt och plötsligt så kände jag mig väldigt stark i mig själv. Det är inget som förändrades över en dag, men jag fokuserade inte så mycket på att vara perfekt hela tiden, utan mer på att göra mitt bästa för mig själv och andra. Och nu är jag trygg i mig själv och känner mig därför trygg i hela min tillvaro. Sen har även jag bad days då mina tårar rinner för ingenting och jag vill bara äta glass hela dagen. Sådana är vi nog alla, men i grund och botten står jag på en trygghet!