Jag är så himla trött på folk som ska veta allting om alla hela tiden. Folk som är nyfikna på andra liv, bara för att glädjas lite själva. Om någon däremot luskar i deras liv och i deras hemligheter är det inte lika roligt.

 

Trots att man inte känner varandra så väl så ska man veta så förbannat mycket om en annan person. När någon frågar personliga saker om mina vänner bara för att få veta om det är sant eller inte blir jag riktigt sur, ledsen och besviken. Sur för att de inte har med det att göra, ledsen för att det handlar om min kompis och besviken för att personen som frågar inte verkar ha ett eget liv. Ibland rör det sig om extremt personliga saker som man faktiskt inte har att göra med. Många samlar på sig sånt här skitsnack bara för att ha något att komma med till andra, och det gör mig så himla glad att jag och mina kompisar har annat att prata om än att "jag hörde att...". Skulle de någon gång säga den meningen så följs det alltid av en medkänsla, gud vad jag älskar dem för det. Sen finns det andra som inte har något bättre för sig än att sitta och snacka om just vad de hör. Jag tycker det är hemskt. Jag tycker det blir ännu mer hemskt när det dessutom går ut över andra personer, deras liv och deras personliga (ibland) hemligheter.

 

Värst av allt är de som står bredvid och vet så himla mycket utan att låtsas om det. De har så mycket information om folk och händelser i deras liv så de snart spricker. Då har man inget eget liv utan lever flera andras liv samtidigt. Man bör skapa sig eget drama och egna hemligheter. Det är även de här personerna som tolkar saker som de vill, oavsett vad de får för svar. Skulle jag neka ett rykte om en kompis, just för att det inte är sant utan bara skitsnack, tänker den här personen "äsch, det är sant, hon vill bara försvara sin kompis". Självklart vill jag försvara min kompis och det är just därför jag i samma läge som jag ger dig svaret vill limma igen munnen på dig så du aldrig mer ställer så korkade frågor om andras, främst mina vänners, privatliv.