Det blev ingen söndagstanke igår för jag hade fullt upp med annat. Ber så hemskt mycket om ursäkt för detta och tänker att det nog inte gått någon nöd på er.

 

Tidigare idag funderade jag på uppfattningen av andra människor. Ibland är man inte glad eller på topp, det behöver inte vara något som har hänt. I många fall är det däremot något som har hänt, kanske något som man kan berätta för 2-3 personer och sen stannar det där. Då kommer det idiotiska i mig och flera andra, man ifrågasätter varför personen beter sig som den gör. Jag kanske inte är en av de 2-3 personerna men omedveten om fortsätter jag ifrågasätta. Detta får ju inte personen i fråga att må bättre, snarare värre när krav på henne/honom och på hennes/hans humör sätts. När man själv har den där svackan eller bär på den där hemligheten tycker man att alla borde förstå, det är en självklarhet. Står man däremot utanför nyfiken som bara den, ser man det på ett helt annat sätt. Lite mer överseende och lite mer eget tänkande hur man själv beter/skulle bete sig. Jag är bra på att hålla hemligheter, men för det ska jag inte veta allt. Hemligheter innebär att hålla något hemligt, liksom problem är till för att lösas, men de blir sällan lösta om de förvärras av omgivningen.

 

Blir så trött på krav på andra människor, speciellt när man gör det själv. Vi kan anmärka mycket på andra men när någon anmärker på oss blir det skrattretande och idiotiskt. Vi bör starta med oss själva, tänka in oss själva i samma situation och handla efter det.