Många strävar efter att uppnå andras krav, detta istället för att uppnå sina egna. Många är rädda för vad andra tycker om en och vad de skulle tycka om den gör så och så. Stopp, sluta, skärpning! Det är inte okej någonstans. De enda krav som man ska uppnå är sina egna. Sätter man upp egna krav på vad som gör mig till en bra person (t.ex. så simpla saker som vara snäll, bry mig om andra och inte snacka så mycket skit). Följer man sedan detta och är nöjd med vad man presterat, då är man nöjd med sig själv tillslut. Att sträva efter 25 000 andra viljor som andra människor har fungerar inte. Alla de vill att Du ska vara på olika sätt och deras viljor krockar överallt, så den enda viljan man ska följa är sin egen. Känner man att man kanske borde bry sig mer om vissa personer så får man prioritera det och försöka gottgöra sitt eget samvete. För vi är aldrig så nere som när vi är besvikna eller arga på oss själva, man har svikit sin äkta livskamrat. Många kanske tycker att man är snällast på jorden fast ens nära och kära anser något helt annat, de kan bara påpeka det tills man själv inser det. Det är svårt att ändra på något som man själv inte riktigt förstår eller är "med på". Ungefär som att få rätt svar på alla frågor på ett prov som man inte förstår någonting av oss. Vi måste förstå hela situationen för att lösa den. Det hjälper inte hur mycket andra tjatar och snackar, man måste inse det själv. Man måste känna själv att man inte beter sig rätt mot de som man bryr sig om. För vi behöver trots allt inte dem som inte behöver oss. Var den människan Du vill vara och inte den som andra vill att du ska vara. Det är uttjatat och låter som en självklarhet, men gud vad lätt det är att glömma och gud vad viktigt det är att ha i bakhuvudet.