Har ni en bästa vän? En vän som ni skulle göra allt i er väg för att hjälpa? Bra, det har jag med, och det unnar jag er alla. Förutom ens familj så finns det få personer som kan framkalla samma känsla av trygghet, behov och kärlek som en bästa vän. Det bästa är att man känner att man behövs lika mycket som man själv behöver. Jag har ingen pojkvän att skämma bort med kärlek eller sådana förklaringar, men även om jag hade haft det så hade jag aldrig i hela mitt liv vilja komma ens ett myrsteg ifrån denna tjej. Hon skulle fortfarande ha samma viktiga plats i mitt liv som alltid, för en pojkvän kan aldrig ersätta en bästa kompis. Jag kan ibland längta så det gör ont i mig efter att bara få sitta i Linneas soffa och slökolla på tv tillsammans med henne samtidigt som vi skrattar, pratar och diskuterar allt möjligt. Jag ska erkänna att Linnea är en stor anledning till att mina planer för hösten är att bo hemma och försöka få jobb här, jag kan inte riktigt föreställa mig en vardag utan hennes närhet eller hennes otroliga glädjespridning. Jag unnar Linnea allt i hela världen. Jag unnar henne hennes andra tjejkompisar (som för övrigt är helt fantastiska) även om de ibland ger henne råden jag velat ge eller snor henne en lördagkväll när jag velat sitta i soffan. Jag unnar Linnea hennes stora garderob och hennes väldoftande parfymer även om jag innert inne är avundsjuk. Jag unnar henne det och mycket mer för att jag älskar henne så frukstansvärt mycket! När vi träffades då hon gick i 6an och jag i 7an så var vi som alla tjejer i den åldern, man var kompis med alla och det var egentligen inget märkvärdigt. Men sedan dess har vi omedvetet insett behovet vi har av varandra och efter det byggt upp den starkaste vänskapen jag har. Inget om att vänja sig vid att ha varandra nära för att vi går i samma klass, inget om att skapa ett behov av varandra för att vi inte hade andra och inget om att verka utan att vara - utan ren stark vänskap fylld av en himla massa kärlek ♥