Tre bilder från gårdagskvällen. Ida hade USA-tema vilket var himla smart, och gott. Hamburgare till huvudrätt och USA-cupcakes till efterrätt (så himla goda, hon kan baka hon). Linda och jag sov över för att få så mycket extra tid med Ida det bara gick. Lite nattprat och en ledsam morgon. Tårarna rinner lite då och då fortfarande... Att säga hejdå till någon man känt i 8 år är inte lätt. I 8 år har vi känt varandra. Byggt upp en vänskap som har stärks extra mycket av ned och uppgångar och som är så där självklar. Ida vet jag alltid vart jag har och det är aldrig något krångel. Det känns skönt att veta att hon kommer klara allt galant där borta, för hon är så lugn och stabil. Båda fötterna på jorden helt enkelt. Det lättar lite innanför bröstet när man har det i tankarna.

 

Nu måste jag börja fixa mig inför Vincents dop. Det är en stor dag för världens sötaste lilla bebis idag!