SÖNDAGSTANKEN - att sakna

Idag är det inte Elin som skriver en tanke. Utan det är jag, Sara. Många kanske inte vet vem jag är, men om ni läst Elins blogg ett längre tag så har ni iallafall sett mig eller mitt namn. Jag tycker att det är en liten ära att jag får skriva och jag har fått fria händer till att skriva vad som helst. Därför tänkte jag, eftersom jag på min blogg inte brukar skriva om tankar - även om jag brukade, så tänkte jag passa på att göra det nu. Jag visste inte helt säkert på om jag ville säga att det var jag som skrev, tyckte det kändes lite läskigt. Men jag hoppas iallafall att ni gillar det. Kram!
 
Man kanske inte behöver sakna någon annan än sig själv någon gång. Sakna den man var, sakna det man gjorde, sakna det man hade. Man säger allt för ofta att man saknar någon, men tänk om det bara är för att man saknar den man var, för att man är så himla fast i den världen man lever och är i nu?
 
Tänk att få ha varit så bortsprungen att man äntligen hittar hem. Vilken känsla. Därför tror jag, och hoppas att jag verkligen har rätt - att man verkligen inte kan hitta hem på riktigt om man inte någon gång funnit sig vilse. Vad man borde se saker på ett annorlunda sätt och uppskatta små saker mer än att bara se de stora. Har du som jag, packat väskan när du var liten och gått ut genom dörren och rymt hemifrån? Även om det bara var några få meter från huset så visste man verkligen inte vad man skulle göra eller vart man skulle ta vägen - man var vilse. Jag kommer ihåg känslan när alla blev så glada när man stod med sin väska innanför dörren igen - även om mamma och pappa kanske spelade över lite väl och att man inte märkte det, så var det just det där med att ha hittat hem igen, som var så otroligt skönt.
 
Tänk om det är just att man behöver sakna för att förstå att man är lite bortsprungen, för att sedan kunna hitta hem igen. Tänk om det är så att man behöver sakna för att verkligen kunna veta vad man behöver och klarar sig utan. Tänk om det är så att genom det att vi saknar, så vet vi vad vi klarar av. Så man kanske behöver sakna sig själv ibland, för att veta att man är bortsprungen så att man kan hitta rätt igen - men vem sa att rätt hem var hem, hem?....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0