Jag tror detta är något som jag har tagit upp tidigare, men jag inte riktigt släppa det så vi kör på igen.

 

Det finns tyvärr människor som inte kan unna andra någon framgång alls. Har ni varit i den situationen när ni inte velat säga att ni fick MVG på en uppsats/ett prov bara för att ni vet att personen som frågade kommer säga "jaha, grattis" men inte alls mena det. Istället ser personen det mer som skryt från din sida, trots att det var han/hon som frågade. Eller när man är stolt över att man klarade ett träningsmål man länge kämpat för men inte säger det för att man vet vissa personer kommer göra något negativt av det som gör att även det positiva du såg försvinner.

Jag har många gånger tänkt "såna här människor ska jag inte ha i min omgivning" men det hjälper ju egentligen inte dem eller mig att bara strunta i det. Jag säger inte att jag är världens bästa på att ge andra människor komplimanger. Jag är en sån som tyvärr inte märker när någon har ett par nya skor eller märker att någon klippt av sitt hår även om det tydligt syns att det är mycket kortare än dagen innan (haha - PING: Sara) men när jag väl säger det så menar jag det verkligen. Men jag uppskattar faktiskt när det går bra för mina vänner eller när jag ser att de är glada. För om jag gör det så blir jag glad av det själv och jag får säkerligen tillbaka det någon gång - kanske genom att någon blir glad för min skull någon gång, vilket fördubblar min glädje.

 

Om man inte kan unna andra något utan istället ser deras glädje som ett misslyckande i sig själv (vilket man innerst inne gör eftersom det i grund och botten handlar om avundsjuka) ja, då känner man sig självklart misslyckad. Man bildar en negativt känsla hos sig själv så fort någon annan är glad. Det säger ju sig självt hur vrickat detta är. Man utvecklas knappast som person om man inte kan unna andra någonting. Det håller inte i längden mina vänner.