Jag börjar med att svara på en fråga jag fick så jag bäddar in både ett svar och en söndagstanke i ett. Frågan var vart jag jobbade. När jag säger jobba så innebär det att jag tar lite extrapass på mitt sommarjobb: hemtjänsten i Landsbro/Ramkvilla. Mycket mycket trevligt och lärorikt jobb och än så länge trivs jag bra med att ta cirka 5 pass i veckan extra, det klarar jag mig bra på.

 

Jag är en av många som tog studenten i våras. En av många som plötsligt stod utan tvång att gå till skolan, utan hade hela världen framför sig om man ville. Jag har kompisar som har och ska flytta utomlands, jag har kompisar som har börjat plugga lite här och var och jag har kompisar som bor hemma och jobbar. Jag är en av dem sistnämnda. Jag känner ingen press eller stress att ge mig ut i världen eller utanför Smålands gränser för plugg eller vad det nu kan vara. Jag vill tjäna ihop lite pengar och med hjälp av dem känna vad jag vill göra. Jag var så fruktansvärt skoltrött - så det enda jag vill i höst är egentligen att känna på hur det är att vara hemma och göra samma sak som jag gjort de tidigare tre åren, men utan skola och en massa jäkla plugg.

 

Det jag blir lite tokig på är hur folk "nej, det vill jag inte jobba med" eller "nej, det har jag hört att det är tråkigt". Herregud känner jag. Ett jobb är ett jobb och man måste ibland göra tråkiga saker. Hur höga krav kan man ha på arbeten när man gått ut gymnasiet och egentligen bara har en gymnasieutbildning och knappt det. Jag kommer ingenstans med mina tre år på ekonomiprogrammet, så jag tar det jag kan ta. Tanken med min linje är att läsa vidare och det ska jag självklart göra när jag känner mig redo för det och framförallt vet vad jag vill. MEN, det fungerar inte att gnälla. Någonstans måste man ju börja. Inser man inte detta tycker jag att man kan stå utan jobb och fortsätta gnälla.