I måndags utmanade jag, mamma, min moster och min mosters kille varandra inom kategorin träning. Utmaningen bygger väl lite på "innan Kroatien" som vi ska åka till i slutet av juni med släkten, men också som en rolig grej. En tävling mot släktingar jag absolut inte vill förlora mot tror jag är det jag behöver just nu för att verkligen ta det jag vill på allvar, för jag vill ju innerst inne se vad jag och min kropp kan åstadkomma. Är så trött på att jag sen jag slutade med gymnastiken alltid försökt hitta tillbaka till motivation som håller längre än 1 månad, men jag har alltid fallit ur den tyvärr... Men nu ser jag allt på ett annat sätt, nu är ordet vinna med i bilden och jag känner hur det blixtrar inom mig av tävlingsvilja... Jag ska vinna mot dem och mot min lathet.